Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Senast ändrad: 3 september 2020

Kontakt

Medicinsk diagnostik vid covid-19

Här finns kunskapsstöd framtaget av nationellt programområde (NPO) för medicinsk diagnostik, gällande obduktion.

Obduktion av patienter med covid-19

Det finns ett stort värde i att göra obduktioner av personer avlidna av eller med SARS-CoV-2, viruset bakom covid-19. Den här informationen vänder sig till verksamheter som har obduktion i sitt basuppdrag. Den ska fungera som ett beslutsstöd inför en eventuell förnyad bedömning vad gäller obduktioner av covid-19-patienter. Här finns också rekommendationer kring smittskydd för att underlätta start eller fortsättning av verksamhet med fullständig obduktion. Fullständig obduktion är öppning av skallen, bröst- och bukhålan med undersökning av de största och mest vitala organsystemen.

Bedöma nytta av obduktion

Inför beslut om obduktion kan dessa fördelar respektive potentiella negativa konsekvenser bedömas:

Fördelar:

  • Omedelbar klinisk återkoppling till behandlande vårdenheter. Det kan leda till kontinuerlig förbättring av den kliniska verksamheten vad gäller diagnostik, behandling och vårdhygien och smittspridning. Obduktion kan vara helt nödvändig för att förstå förloppet när vissa patienter med covid-19 avlider oväntat.
  • Högre precision i dödsfallsstatistiken. Obduktion kan vara avgörande för att fastställa om en patient har avlidit av covid-19 eller varit positiv för SARS-CoV-2 men avlidit av annan sjukdom. Under rådande pandemi är det extra viktigt att kartlägga genom vilka mekanismer covid-19 påverkar mortaliteten, inte minst hur covid-19 interagerar med annan morbiditet.
  • Insamling av vävnad till sjukvårdsbiobank. Tillgången på vävnad från avlidna i covid-19 är idag låg jämfört med behovet att vinna viktig kunskap om sjukdomen. Insamling av vävnad kan göra stor skillnad för utvecklingsarbete inom sjukvården och vidare akademisk kunskapsinhämtning, samtidigt som det inte utsätter den avlidna kroppen för någon åverkan utöver själva obduktionen.

Potentiella negativa konsekvenser:

  • Åtgång av skyddsmaterial som kan användas för vård av levande patienter. Åtgången vid obduktion är dock mycket liten jämfört med vård av levande patienter.
  • Åtgång av personal som annars kan bidra i vården av levande patienter.
  • Potentiell risk för smitta till obducerande personal.
  • Potentiella risker specifika för varje enhet som inte kan överblickas ur ett nationellt perspektiv.

Rekommendationer vid obduktion

Risken för överföra smitta beror på arbetsmoment som utförs och vilka skyddsåtgärder som vidtas. Andra viktiga faktorer som påverkar smittrisken är kompetens och erfarenhet hos den som obducerar. Till exempel kan obduktion begränsas till läkare och tekniker med stor erfarenhet av obduktion med smittrisk. Det är också lämpligt att så få personer som möjligt arbetar intill den avlidna kroppen samtidigt.

Barriärskydd och särskild teknik för att undvika kontakt med kroppsvätskor, fomiter och aerosoler behöver användas. Barriärskyddet omfattar både hur lokalen utformas och tillgång och användning av skyddsutrustning.

Obduktionssalen:

Lokalen som används för obduktion behöver uppfylla krav på smittobduktion. I praktiken är kraven likvärdiga med vad som gäller vid sjukhusvård av patienter med SARS-CoV-2, vilket innebär att lokalen bör vara avskild men inte behöver ha luftsluss eller negativt lufttryck. Hantering av nedfruset eller färskt patientmaterial där det finns påvisat eller misstänkt SARS-CoV-2 sker i en mikrobiologisk säkerhetsbänk klass 2 och med skyddsåtgärder motsvarande skyddsnivå 2-laboratorium.

Skyddsutrustning:

Utöver basala hygienrutiner rekommenderas personlig skyddsutrustning som skydd för dropp- och kontaktsmitta och i förekommande fall aerosolsmitta. Det är mycket viktigt att personalen är väl förtrogen och inövad på användning av den skyddsutrustning som används. Exempel på personlig skyddsutrustning vid allmän hantering av den avlidnes kropp är skyddshandskar, munskydd (klass 2 eller klass 2R) i kombination med visir eller skyddsglasögon, långärmad vätskeavvisande skyddsrock eller långärmat engångsplastförkläde. Vid risk för aerosolbildning används andningsskydd såsom FFP2/FFP3 eller PAPR, enligt lokala riktlinjer. Sticksäkra produkter ska användas, vid risk för stick- och skärskada.

Om obduktion inte kan göras

Vårdenheter som inte anser sig kunna genomföra obduktion av patienter med påvisad SARS-Cov-2 bör överväga ett regelbundet samarbete med annan enhet som har sådan kapacitet. För att korta ner tiden från död till obduktion och optimera logistiskt flöde kan det vara en stor fördel om testning för SARS-CoV-2 genomförs av remitterande instans, innan kroppen når bårhus.

Samarbete med akademisk forskning

Obducerande enheter i Sverige kan inom sitt uppdrag skapa vårdprovsamlingar enligt obduktionslagens ramar på ett sätt som senare underlättar för forskare att, för etikprövad forskning, få tillgång till vävnad genom biobanksavtal med biobanksansvarig för vårdgivarens biobank. Ett exempel på detta är nedfrysning av vävnad parallellt med att vävnad tas tillvara för fixering och mikroskopisk analys.

Om insamling av prover görs i samband med obduktion, är rekommendationen att i största möjliga utsträckning informera den avlidnes anhöriga skriftligen om detta. Informera även de anhöriga om att proverna kan komma att användas för framtida regionala, nationella och internationella studier.

För att spara biologiskt material som kan härledas till den avlidna specifikt för forskningsändamål, behöver frågan om inrättande av en sådan biobank först ha etikgodkännande (biobankslagen kapitel två, paragraf tre) innan biobanken kan inrättas. Varje enskild forskningsstudie som vill använda sådant material måste också etikprövas. I dessa situationer ska bestämmelserna om information och samtycke i transplantationslagen respektive obduktionslagen tillämpas i stället för bestämmelserna om information och samtycke i etikprövningslagen.

För optimala prospektiva studier rekommenderas ett aktivt samarbete mellan forskare och de enheter som regelmässigt obducerar patienter med SARS-CoV-2, i syfte att genomföra systematisk insamling av postmortal vävnad i forskningssyfte. Inför detta ansvarar forskaren för att inhämta tillstånd. Nationellt programområde medicinsk diagnostik, berörda professionsföreningar som till exempel Svensk Förening för Patologi, samt regionala biobankssamordnare bör utgöra kontaktpunkter för att länka samman forskare med lämpliga obducerande enheter.

Hela kunskapsstödet inklusive bakgrund, syfte, förankring och slutsats (pdf, nytt fönster)

Avsändare av kunskapsstöd

Nationellt programområde medicinsk diagnostik

Läs vidare