Gemensamma krafttag för att fasa ut vård utan patientvärde

Temat för årets lärandeträff var god vård-perspektivet – effektiv vård i kunskapsstyrningsarbetet. För en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård är det centralt att arbeta med prioriteringar och välja behandlingsalternativ som är värdeskapande för patienterna och undvika vård som inte skapar värde. För att nå dit krävs ett gemensamt synsätt och att alla berörda drar åt samma håll. Här spelar systemet för kunskapsstyrning en central och konkret roll tillsammans med myndigheter och andra aktörer.

Enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) bedöms hälso- och sjukvårdsåtgärder med liten, tveksam eller ingen nytta för patienten stå för omkring 20–30 procent av vårdkostnaderna. Det handlar bland annat om överdiagnostik och överbehandling som dels kan innebära skada för patienten, men även insatser som bedöms som helt onödiga. Vård utan patientvärde var ett av huvudspåren på årets nationella lärandeträff den 22 oktober. En återkommande fråga på nationella lärandeträffen var hur systemet för kunskapsstyrning kan arbeta för att fasa ut vård som inte skapar värde för patienten.

Regeringsuppdrag

Det arbetas på flera håll med frågan. Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att se över så kallad icke-göra i vården och ge stöd för utfasning av vårdåtgärder som inte är värdeskapande för patienterna, även kallat lågvärdevård. Myndighetens arbete ska redovisas i december 2025, men en delredovisning kommer redan nu i december. Även Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Prioriteringscentrum, Svenska Läkaresällskapet och andra professionsföreningar är med i samarbetet.

På programpunkten ”Att minska vård som inte skapar värde för patienterna” pratade Sofia von Malortie från Socialstyrelsen om hur de bedriver arbetet och vikten av att ge ett verksamhetsnära stöd till regionerna och på ett systematiskt sätt identifiera vård som inte skapar patientnytta. Med på scenen var också Cecilia Carlens, ordförande i Region Stockholm-Gotlands medicinska råd som gav ett regionalt perspektiv på arbetet. Här handlar det om att bli konkret och vara nära verksamheterna, hålla diskussionen levande och ha tydliga mål och insatsplaner.

Magnus Eneroth, nationellt programområde (NPO) rörelseorganens sjukdomar, lyfte exempel på icke värdeskapande vård, till exempel onödiga röntgenundersökningar. Tommy Lundmark, nationella primärvårdsrådet, betonade också vikten av att göra det tydligt och enkelt för primärvården genom att säkerställa att deras riktlinjer är rensade från onödiga vårdinsatser och att man inte ska behöva gå till andra källor för att göra rätt.

Vad kan NPO göra?

Vad kan då NPO göra i frågan? Viktigt är att se över kunskapsstöden och rensa dem från ingen lågvärdevård. Här spelar de nationella arbetsgrupperna (NAG) en viktigt roll när kunskapsstöd tas fram, men även när det gäller att se över de befintliga. På en mentifråga till deltagarna på lärandeträffen kom flera förslag upp på vad NPO kan göra. Bland annat föreslogs att ha ”lågvärde-glasögonen” på sig när remisser granskas och när gapanalyser görs, att identifiera skillnader i regionala och nationella åtgärder där låg evidens föreligger, bli bättre på att påvisa evidens vid nya insatsområden och framför allt att ha en dialog med patienten. Det handlar mycket om att ha ett personcentrerat förhållningssätt och anpassa vårdinsatserna utifrån patientens individuella behov och inte göra slentrianmässiga insatser med oklart värde.

Det krävs med andra ord breda insatser både i och utanför systemet för kunskapsstyrning, och både högt och lågt. Men det råder tveklöst konsensus kring att få till en förändring och frigöra resurser för vård som verkligen gör nytta för patienten.