Hallå där, Lars Weinehall, tidigare ordförande för nationellt programområde levnadsvanor
Lars Weinehall berättar om lärande och utmaningar i rollen som ordförande i ett nationellt programområde. Hur gruppens engagemang och olika kompetens bidrar till tydliga insatsområden och samsyn mellan olika professioner och patientföreträdare. Uppdraget att förvandla vad till hur och tillsammans hitta lösningar.
Hur skulle du beskriva ditt uppdrag som ordförande?
– Jag fick förfrågan från norra sjukvårdsregionen om att vara ordförande i nationellt programområde (NPO) levnadsvanor i slutet av 2018. NPO-ledamöterna som sedan nominerades och valdes in från hela landet hade en bred kompetens, var idérika och konstruktiva. Just att våra erfarenheter hade lite olika profil gav stort mervärde i helheten och gjorde att uppdraget som ordförande att hålla samman gruppen blev en ren kreativ glädje.
– Under mina år som ordförande i olika sammanhang har jag lärt mig att ordförandeskap handlar om att alltid börja med att identifiera frågor där medlemmarna i gruppen är överens. Lyckas man med det brukar resten också lösa sig. I detta fall tror jag inte att vi i något fall misslyckades med att nå samsyn. Att som ordförande få stöd av en processledare som Kristine Bergström med ämneskompetens, erfarenhet och en sällsynt operativ förmåga var en ynnest.
Vad innebar det att arbeta med kunskapsstyrning inom just NPO levnadsvanor, vilka frågor var särskilt viktiga inom ert område?
– Vårt arbete började med att identifiera förbättringsområden avseende hälso-och sjukvårdens arbete med levnadsvanor. Vi listade fem punkter:
- Registrera levnadsvanor: Målsättningen är att de fyra hälsorelaterade levnadsvanor som Socialstyrelsen har prioriterat ska dokumenteras i journalsystemet, levnadsvanor behöver integreras i kvalitetsregister, kartläggning av nuläget visade på brister.
- Utveckla kunskapsstöd: Utforma nationellt vårdprogram för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.
- Arbeta för nationell samsyn kring alkohol- och tobaksfri operation.
- Aktivt följa regionernas pågående arbete ifråga om att införa riktade hälsosamtal.
- Integrera kunskapen om hälsorelaterade levnadsvanors betydelse i de olika delarna av systemet för kunskapsstyrning.
– Av dessa fem punkter prioriterade vi två: vårdprogram som inkluderade alkohol- och tobaksfri operation samt enhetlig registrering och dokumentation av levnadsvanor. Så småningom aktualiserades riktade hälsosamtal.
Vilka delar av uppdraget upplevde du som mest meningsfulla eller utvecklande?
– Absolut att möta och samarbeta med en grupp kompetenta och kreativa kollegor som tittade framåt med avseende på preventionens möjligheter, men som också kunde konkretisera vilka steg och mått som i första hand borde prioriteras.
Vilka var de största utmaningarna i ditt uppdrag?
– Eftersom ohälsosamma levnadsvanor har betydelse för både utveckling och behandling av så många olika sjukdomstillstånd, konstaterade vi att dessa frågor hade bäring för i stort sett alla andra NPO också. Vi hade möten med ett fåtal, var aktiva i att ge remissvar till ett flertal vårdförlopp.
– Men framför allt utformade NPO levnadsvanor ett eget ”Generiskt personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för levnadsvanor”, utformat som modell för hur diagnosspecifika NPO kunde adressera levnadsvanorna inom sitt ansvarsområde. Den generiska modellen gav bra vägledning, men det var svårare att bedöma i vilken mån den kom att tillämpas i de respektive vårdprocesserna.
Har du nytta av dina erfarenheter från kunskapsstyrningen?
– Jag nådde pensionsåldern 2015 och har inte kunnat tillämpa erfarenheterna i vardagsarbete. Jag fick givetvis under resans gång nya insikter om vilken omfattande utmaning systemet för kunskapsstyrning adresserade. Det svåra är inte att utforma förslag om vad som behöver göras. Det svåra är istället att förvandla ”Vad” och ”Hur” till vardaglig praktik. Det är ett långsiktigt uppdrag.
– Jag berikades givetvis av nya avsikter och kunskaper och deltog med glädje aktivt i både RPO-Nord och LPO-Västerbotten. Och fick en god bild av det systematiska arbetssättets värde och stöd, även om man själv som läkare känner sig multikompetent.