Publicerad 10 november 2021

Kommentar på myndighetsrapport om vårdförlopp

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys släppte nyligen rapporten “Ledas lika, ledas rätt?” som belyser arbetet med vårdförloppen. I rapporten finns ett antal medskick riktade till systemet för kunskapsstyrning och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Marie Lawrence, samordnare för Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård, kommenterar rapporten.

Vad tycker du om rapporten som helhet?

– Jag tycker det är bra att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har gjort en genomlysning av arbetet med vårdförlopp och om jag tolkar rapportens slutsatser rätt så gör regionerna ett bra jobb. Så här står det i rapporten: ”Det svenska införandet är i stor utsträckning planerat i linje med forskningens slutsatser om hur vårdförlopp bör införas.”

Vad anser du om förslaget att införa vårdförloppen stegvis i regionerna?

– Det är mycket tveksamt om det skulle få den effekt som rapporten efterlyser då förutsättningarna inte finns för det i praktiken. Utifrån ett rent utvärderingsperspektiv skulle det kunna vara önskvärt att göra jämförande studier med kontrollgrupp, men hur vården utformas i regionerna idag skiljer sig åt. Utgångsläget är inte likartat, vilket den typen av studier bygger på. Det är många olika faktorer som påverkar hur vård bedrivs. Andra metoder, som till exempel följeforskning, tror jag är en bättre väg att gå. Personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp syftar inte till att införa nya metoder utan att bidra till att vården blir mer sammanhållen, personcentrerad, kunskapsbaserad och jämlik samt att oönskad variation minskar. På flera ställen bedrivs också vården i stora delar enligt vårdförloppen sedan tidigare. En del av arbetet med införande är att göra gapanalyser i vården för att se var det behövs kompletterande insatser. Att dra slutsatser och jämföra mellan regioner är därför svårt. Regionerna strävar alltid efter att ge vård enligt bästa tillgängliga kunskap. Att hålla tillbaka kunskap för att få fram enhetliga ”kontrollgrupper” skulle inte vara möjligt och heller inte etiskt försvarbart utifrån ett patientperspektiv. När nya nationella riktlinjer lanseras anges inte heller att de ska införas stegvis. Men i praktiken går ju införandet i olika takt, vilket ger oss möjlighet att skruva på processer och kontinuerligt arbeta med förbättringar.

Rapporten föreslår att patientperspektivet ska beaktas och förankring i primärvården förstärkas. Hur ser du på det?

– Patientperspektivet är ett starkt fokus i arbetet med att ta fram vårdförloppen. Sedan framtagandet av de första vårdförloppen har arbetssätten utvecklats och idag arbetar vi mer strukturerat med patientperspektivet än vad vi gjorde i början. Det finns alltid minst en patientrepresentant med i arbetsgrupperna och dialog förs med patientorganisationer. I själva vårdförloppet finns ett patientperspektiv och en beskrivning av patientens resa genom vården. Sedan kan det alltid bli ännu bättre och det är viktigt att patientrepresentation finns med i införandearbetet i regionerna. Arbete med att stärka förankringen i primärvården pågår, både i framtagande och införande av vårdförloppen. Jag uppfattar att det är något som regionerna arbetar systematiskt med. Ofta finns det strategier för hur införandet i primärvården ska ske.

Vad anser du om förslaget att förbättra datamässiga förutsättningarna för uppföljning?

– Det är jätteviktigt. De personcentrerade och sammanhållna vårdförloppen ska inte medföra onödig administrativ börda för medarbetarna i vården. Därför är det viktigt att använda befintliga källor för uppföljning i den utsträckning det är möjligt och samtidigt arbeta långsiktigt för att fånga information i vårdinformationssystemen på ett enhetligt sätt. Den ordinarie vårddokumentationen behöver utformas så att den stödjer både vårdens utförande och behovet av uppföljning. Detta gäller förstås inte bara vårdförlopp men arbetet med vårdförloppen blir en plog i det arbetet, något konkret att utgå ifrån. Det medför dock att vi inte har all uppföljning på plats, så vi har och behöver strategier på både kort, mellan och lång sikt. Det behövs ett enträget, uthålligt och målinriktat arbete där regionerna arbetar gemensamt för att nå önskat läge.

Vad är din kommentar om förslaget att tydliggöra relationen mellan vårdförlopp och annan kunskapsstyrning för att undvika potentiellt motstridiga styrsignaler och dubbelarbete?

– I vårdförloppsarbetet ingår det att synka med riktlinjer och andra kunskapsstöd, vilket de nationella programområdena och arbetsgrupperna (NPO och NAG) ansvarar för. Att i regionerna koppla ihop arbetet med vårdförlopp, nära vård och patientkontrakt till en helhet är en nyckel, och det uppfattar jag att regionerna gör allt mer. Det ger en hävstångseffekt. Vi arbetar också tillsammans med Socialstyrelsen kring hur vi kan samverka för att arbeta i takt, samordnat och i god dialog kring kunskapsstöd till olika målgrupper. I det ingår att utveckla arbetsformer och lärande för hur nationella riktlinjer och vårdförlopp kan arbetas fram i relation till varandra.

Rapport "Ledas lika, ledas rätt?"

Kontakt

Kontakta kunskapsstyrning hälso- och sjukvård