Nytt kunskapsstöd för obesitas
Kunskapsstödet för obesitas är ett viktigt och efterlängtat steg för svensk obesitasvård. Det ger ett aktuellt, evidensbaserat och praktiskt verktyg för att diagnostisera, prioritera, riskbedöma och behandla patienter med obesitas. Stödet betonar vikten av en personcentrerad vård som är fri från stigmatisering.
Kunskapsstödet för obesitas är framtaget av en nationell arbetsgrupp för att stärka, utveckla och förbättra vården för patienter som lever med obesitas. Det bygger på aktuell nationell och internationell vetenskaplig evidens samt etablerad klinisk erfarenhet. Det har utarbetats tvärvetenskapligt av verksamma personer inom området obesitas och angränsande specialiteter.
– Syftet med kunskapsstödet är att ge hälso- och sjukvården ett modernt, evidensbaserat och kliniskt användbart stöd för diagnostik, riskbedömning, behandling och långtidsuppföljning av obesitas, säger Mikael Lehtihet, ordförande i det nationella programområdet för endokrina sjukdomar.
Stigmatisering och fördomar
I kunskapsstödet lyfts även den stigmatisering och de fördomar som fortfarande påverkar patienter med obesitas, och som kan utgöra hinder för en jämlik och adekvat vård.
– Ambitionen är att bidra till en vård som är evidensbaserad, personcentrerad, tillgänglig, effektiv och fri från stigmatisering, säger Joanna Uddén Hemmingsson, ordförande i den nationella arbetsgruppen för obesitas (förutom läkemedelsdelen).
Obesitas är en kronisk, komplex, och behandlingsbar sjukdom där genetiska, biologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer samverkar. Aptitreglering, energibalans och kroppsviktsreglering påverkas av neurohormonella mekanismer som ofta motverkar bibehållen viktnedgång genom ökad hunger och minskad mättnad. Enligt tidigare definition är ett BMI (Body Mass Index) på >30 kg/m2 tillräckligt för att diagnosticeras med obesitas, vilket innebär att cirka 1,6 miljoner svenskar uppfyller kriteriet. I kunskapsstödet betonas dock vikten av en bredare medicinsk bedömning där även grad av komplikationer, följdsjukdomar och sjukdomsbörda vägs in vid beslut om behandling och vårdnivå. Som konsekvens ska endast de som har följdsjukdomar till obesitas få aktiv obesitasbehandling om de har ett BMI på 30– 35 kg/m2, medan andra hänvisas till egenvård. Samtliga med ett BMI på >35 kg/m2 ska erbjudas obesitasbehandling då hälsoriskerna ökar med ett högre BMI.
Behandlingsstrategier
Kunskapsstödet tydliggör att obesitas kräver ett långsiktigt behandlingsupplägg på samma sätt som andra kroniska sjukdomar. Fördröjd diagnostik och behandling riskerar att bidra till förvärrad sjukdom och ökade komplikationer. Kombinerad levnadsvanebehandling utgör grunden för all obesitasbehandling och ska alltid erbjudas.
Vid behov kan behandlingen kompletteras med farmakologisk terapi och obesitaskirurgi utifrån individuell medicinsk bedömning, säger Ensieh Memarian, ordförande i den nationella arbetsgruppen för obesitas (läkemedelsdelen).
Kunskapsbrist och bemötande
Ett återkommande problem inom obesitasvården är bristande kunskap och kvarstående negativa attityder, vilket riskerar att försvåra tidig diagnostik och adekvat behandling. Kunskapsstödet lyfter därför särskilt vikten av ett professionellt, respektfullt och evidensbaserat bemötande. Även måttlig viktnedgång (5– 10 %) kan ge betydande hälsovinster, medan patienter med mer avancerad sjukdom och komplikationer ofta behöver mer intensiva behandlingsinsatser och större grad av viktreduktion. Samtidigt kan förbättrade levnadsvanor och viktstabilitet i sig vara kliniskt värdefulla behandlingsmål.
Bättre förutsättningar för vård
Det nya kunskapsstödet skapar bättre förutsättningar för att personer med obesitas ska få rätt vård på rätt vårdnivå.
När kunskapen om obesitas som kronisk sjukdom ökar kan fler också våga söka vård i tid. Det betyder oerhört mycket för den person som varje dag lever med sin kroniska sjukdom och som alltför länge mötts av okunskap, stigma och ojämlik vård, säger Jenny Vinglid, generalsekreterare för Riksförbundet Obesitas Sverige.
Målet med kunskapsstödet är att:
- bidra till minskad stigmatisering och ökad kunskap om obesitas som kronisk sjukdom
- förbättra identifiering, utredning och behandling av patienter med behov av sjukvård
- stärka stödet till egenvård och hälsofrämjande insatser
- främja jämlik, evidensbaserad och personcentrerad obesitasvård
- tydliggöra behovet av långsiktig uppföljning och kontinuitet vid behandling av obesitas