Tre nya vårdförlopp på väg in i vården
Tre nya personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp har blivit godkända för att införas i vården. Dessa är matallergi, obstruktiv sömnapné hos vuxna och jättecellsarterit. Vården för de här hälsotillstånden ser olika ut idag och syftet med vårdförloppen är att vi ska få samma vård oavsett var i landet vi bor.
Självdiagnostisering vanligt vid matallergi
Anledningen till varför vi blir allergiska mot vissa livsmedel är fortfarande okänd. Det finns en ärftlighet och en samsjuklighet. Är du allergisk mot till exempel pälsdjur finns en ökad risk att du också kan utveckla andra allergier, till exempel mot ett livsmedel. Självdiagnostisering och överdiagnostik är vanligt vid allergier. När en individ utreds noggrant mot ett specifikt livsmedel är förekomsten av matallergi hos barn och vuxna mellan en och tre procent. Matallergi kan ha en stor negativ inverkan på livet, till exempel att man undviker att gå på restaurang eller blir särbehandlad i sociala sammanhang.
– Att inte utredas ordentligt och inte få rätt diagnos kan medföra att många tror att de själva eller deras barn är allergiska och därmed undviker livsmedel och sociala situationer i onödan. Och detta kan givetvis leda till en sämre livskvalitet, säger Caroline Nilsson, överläkare och specialist inom barn- och ungdomsallergologi vid Sachsska barnsjukhuset samt ordförande i arbetsgruppen som har tagit fram vårdförloppet.
Det övergripande målet med vårdförloppet är att öka livskvaliteten hos patienter med misstänkt matallergi genom att diagnos ställs på ett korrekt sätt genom att åtgärderna i vårdförloppet tillämpas i vården.
Fler män än kvinnor lider av sömnapné
Obstruktiv sömnapné (OSA) är ett mycket vanligt tillstånd som förekommer hos cirka 600 000 personer i Sverige. Varje år utreds över 35 000 vuxna i vården. OSA orsakas av hinder i de övre luftvägarna och innebär att andningsvägarna täpps till under sömnen, så kallad luftvägskollaps. En kollaps kan leda till andningsuppehåll och syrebrist. Andningsuppehållen avslutas ofta med ett kortvarigt uppvaknade, som vid upprepade andningsuppehåll försämrar sömnkvaliteten avsevärt. Obehandlad OSA innebär en ökad risk för allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död.
OSA förekommer i alla åldersgrupper, men är betydligt vanligare hos personer över 50 år. Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor, men efter menopaus ökar förekomsten även hos kvinnor. Övervikt och anatomiska hinder som till exempel fettansamling i halsregionen eller stora tonsiller är vanliga riskfaktorer.
– Sömnapnévården i Sverige håller en god standard vid en internationell jämförelse, men det finns stora regionala skillnader i landet när det gäller åtgärder vid utredning och behandling, säger Ludger Grote, överläkare på sömnmedicinska avdelningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt ordförande i den nationella arbetsgruppen som har tagit fram vårdförloppet.
Det övergripande målet med vårdförloppen är att patienten snabbt ska få en diagnos och snabbt få de åtgärder som beskrivs i vårdförloppet, som i sin tur ska leda till en bättre livskvalitet.
Jättecellsarterit vanligast bland äldre kvinnor
Jättecellsarterit, som på engelska heter Giant Cell Arteritis (GCA), är en inflammatorisk sjukdom hos äldre som drabbar blodkärl i kraniet. Det är vanligare hos äldre personer, och allra vanligast bland kvinnor mellan 70 och 80 år. Jättecellsarterit är den vanligaste vaskulitsjukdomen, det vill säga blodkärlsinflammation, hos vuxna. Varje år insjuknar cirka 690 personer i Sverige. En studie visar att 127 av 100 000 personer över 50 år får jättecellsarterit, vilket betyder att det idag är 4 800 personer som lever med sjukdomen. De vanligaste symtomen är huvudvärk, ömhet i skalpen, smärta vid tuggning samt ömhet och svullnad över vid tinningen.
– Genom att minska tiden till insättning av behandling minskar bland annat risken för permanenta ögonskador. Permanenta synskador och blindhet uppkommer framför allt om diagnosen missas eller om behandlingen fördröjs, säger Aladdin Mohammad, överläkare vid reumatologiska avdelningen, Skånes universitetssjukhus samt ordförande i den nationella arbetsgruppen som arbetat fram vårdförloppet.