Uppföljningsdialog ett år efter avsiktsförklaring för kunskapsstyrning

Partnerskapet till stöd för kunskapsstyrning bjöd in sjukvårdsministern och Sveriges Kommuner och Regioners styrelseordförande för en uppföljning av den avsiktsförklaring som slöts förra året. Uppföljningen genomfördes i dialogform mellan patientföreträdare, företrädare från myndigheter, regionernas system för kunskapsstyrning och medarbetare i regioner.

Uppföljningsdialogen genomfördes med exempel från fyra olika diagnosområden under en dag i april i Stockholm. Under dialogen diskuterades lärdomar från samverkan, patient- och medarbetarnytta, samt hur kunskapsstyrningen bidrar till god hälsa i befolkningen genom en god vård som ska vara kunskapsbaserad, säker, individanpassad, jämlik, tillgänglig och effektiv.

Representanter från partnerskapet till stöd för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård inledde dialogen.

– Denna uppföljning syftar till att prata om hur vi samarbetar och vilka resultat det leder till. Samt utmaningar och vägen framåt för den gemensamma kunskapsstyrningskedjan, sa Johan Kaarme, direktör hälso- och sjukvårdsavdelningen, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Mats Bojestig, ordförande för styrgruppen för regionernas kunskapsstyrning, har deltagit i arbetet sedan regionerna gick samman i ett nationellt system för kunskapsstyrning:

– Samarbete är nyckeln till framgång, resan för att åstadkomma en nationell gemensam kunskapsstyrning har varit lång och pågår. Att myndigheter och regioner nu arbetar tätt tillsammans med stor involvering av medarbetare och patienter ger oss helt nya möjligheter att ge en god vård.

Björn Eriksson, generaldirektör på Socialstyrelsen, fortsatte med att understryka vikten av samarbete.

– Jag har följt arbetet med kunskapsstyrning från flera perspektiv, från roller både i region, profession och från myndighet. Dialog i kombination med samverkan är viktiga faktorer för goda resultat och modellen med kunskapsstyrning gör det möjligt. För tio år sedan hade vi inte den grunden att stå på, nu har vi förutsättningar att bli mer behovsanpassade och effektiva.

Dialog med fyra diagnosområden om resultat genom samverkan

Fyra diagnosområden var grunden för samtalen: osteoporos, reumatoid artrit, artros och adhd. Exempel från områdena illustrerade både hur samverkan sker och hur det har bidragit till medarbetar- och patientnytta.

Artros ingår i nationellt programområde (NPO) rörelseorganens sjukdomar. Roger Johansson har varit patientföreträdare under arbete med att ta fram två vårdförlopp, där Socialstyrelsens nationella riktlinjer har varit utgångspunkt:

– Jag sökte hjälp för artros 2013. Efter att jag hade fått stöd från artrosskola blev jag själv informatör för andra artrosskolor och har träffat över 1000 patienter. Jag är stolt över det gemensamma arbete som har gjorts. En framgångsfaktor har varit mixen av personer från hela landet, med olika professioner tillsammans med patientföreträdare.

Roger ser en stor förändring och framsteg inom vården, där rätt grundbehandling har förbättrats mycket och samskapande med patienter har blivit viktigare.

Utmaningar och förslag till lösningar

Generella förbättringar märks inom samtliga diagnosområden. Många som idag tas för självklara, som digitala stödprogram, kunskapsstöd och utbildningar samt tydliga rutiner för undersökningar och åtgärder därefter.

Osteoporosområdet har haft en omsättning av olika rekommendationer, en utmaning som har hindrat viss uppföljning. Samtidigt som utvecklingen av behandling kring frakturskador har begränsats av att många regioner saknar så kallade frakturkedjor.

Uppföljning av nationella riktlinjer för reumatoid artrit visar att patienter har mycket bra tillgång till effektiva behandlingar. Samtidigt har inte utfallsmåtten för smärta och livskvalitet ökat över tid. Kunskapen behöver öka kring patienter som har kvar smärta trots framgångsrikt behandlad inflammation.

När det gäller adhd är kunskapsstyrning ett vackert ord, säger patientföreträdare Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention.

– Kunskapsstyrning innebär att vård ges på lika villkor baserat på evidens, men så ser det inte ut idag. Vården för adhd är ojämlik och diagnoser utreds på olika sätt i olika delar av landet. Styrning och ledning behöver hänga med så att det verkligen är kunskap som styr. Det finns flera kunskapsstöd för adhd och medvetenheten om utmaningarna har ökat, vilket är bra. Kommunerna berörs i många delar och organisationen behöver följas upp på systemnivå. Där är omställningen till nära vård och omsorg med sömlösa organisationer viktigt.

Samsyn genom samarbete är generellt en framgångsfaktor i de olika diagnosområdena, eftersom det ofta finns olika uppfattningar i en arbetsgrupp. Det kan bero på var i landet ledamöterna kommer ifrån eller vilken organisation som är huvudman. Med ett gemensamt processarbete som grundas i fakta och gapanalyser så leder det så småningom fram till gemensamma lösningar.

Framtidens hälso- och sjukvård

Om fem år hoppades företrädare för rörelseorganens sjukdomar att det ska vara än mer attraktivt att jobba inom området och att gemensamma kunskapsstöd i större utsträckning används i det kliniska mötet med patienten. Företrädare för adhd såg framför sig att om några år behöver färre personer besöka specialistpsykiatrin och att fler går ut grundskolan med behörighet, utifrån att individanpassat stöd har getts. Adhd kan få stora konsekvenser och många behöver hjälp. Kunskapsstöden är därför centrala och utgör ett stort stöd både för patienter och deras anhöriga.

Under dialogen diskuterades även olika redovisningar av skillnader i landet, hur politiker och tjänstepersoner kan få bättre stöd för prioriteringar, att primärvården behöver stöd för att utvecklas och att patientmakt är en viktig faktor.

– För att komma framåt behöver vi samarbeta och vara transparanta, visa vilka skillnader som finns och hur vi tänker lösa dem, sa Anders Henriksson, styrelseordförande för SKR. Med kunskapsstyrning visar vi kraften i delaktighet mellan patient och medarbetare, samt tar fram nationella underlag till stöd för ett kontinuerligt lokalt förbättringsarbete.

Samverkan som arbetsmetod

Samverkan mellan NPO och myndigheterna inom partnerskapet har inom flera diagnosområden gett resultat för att bland annat tydliggöra behov. Framgångsfaktorer har varit gemensamma målbilder, prestigelöshet och tydligt individfokus där man har kompletterat varandra utifrån olika roller och ansvar.

Dialogen avslutades med att de som deltog var överens om att en gemensam kunskapsstyrningskedja är rätt väg att gå, även om det är en utmaning på grund av olika förutsättningar. Uthållighet är centralt och arbetet tillsammans är en långsiktig kulturförändring för att kunna bidra till målen om en mer jämlik, kunskapsbaserad och effektiv vård.

Gemensam inriktning för en sammanhållen kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården (pdf)

Samverkan med myndigheter i partnerskap

Nationellt programområde rörelseorganens sjukdomar

Nationell arbetsgrupp adhd