Publicerad 5 oktober 2021

Framtidens vård är nära

Omställningen till nära vård pågår runt om i landet. Den kommer att göra skillnad för alla Sveriges invånare och hjälpa oss att klara välfärdens utmaningar, i dag och framöver. Men för att lyckas måste vi arbeta långsiktigt och tillsammans, mellan landets kommuner och regioner och med stöd av staten.

Staffan Isling

I omställningen till nära vård utvecklas nya arbetssätt och tjänster utifrån invånarens behov i syfte att erbjuda vård och omsorg när och där den behövs. Med en mer tillgänglig, närmare vård kan resurserna inom vård och omsorg användas bättre och räcka till fler.

Som exempel på omställningen har kommunerna och regionen i Uppsala län gått samman för att utveckla så kallade vårdcentrum, där flera aktörer samlas fysiskt och i nätverk för att erbjuda kompetens och tjänster sammanhållet för personer med komplexa behov. Oavsett om det är en kommunal, regional eller en privat huvudman som står för den enskilda tjänsten ansvarar alla aktörer i vårdcentrum för att processerna hänger ihop utifrån invånarens perspektiv.

Andra exempel på utvecklingen av nära vård är mobila team med vårdpersonal som kommer hem till patienterna i Region Skåne och digitala hjälpmedel som ger möjlighet för personer med hjärtsvikt i Region Jämtland-Härjedalen att sköta viss vård på egen hand. Det kan också handla om insatser med hälsofrämjande fokus, som i Östersund där kommunen satsar på bättre snöröjning för att förebygga benbrott.

Vikten av delaktighet, tillgänglighet och kontinuitet utifrån medborgarens perspektiv är en helt central del i omställningen. Det handlar inte om att få till en fast läkarkontakt och så är allting löst. Kontinuitet och relationer är något som behöver anpassas till varje individs behov i stunden, vilket alla yrkesgrupper i vård och omsorg kan bidra till. Vi ser det inom cancervården, där kontaktsjuksköterskor har fått en avgörande roll för att hålla ihop vårdplanen, stötta och trygga den person som har drabbats av cancer. Vi ser det även inom äldreomsorgen, med särskild utsedd kontaktperson och undersköterska.

Vi har kommit en bra bit på vägen, men för att fortsätta utvecklingen behöver flera förutsättningar stärkas. Eftersom nära vård innebär en förflyttning från separerade till sammanhållna vård- och omsorgsinsatser krävs en helhetssyn där primärvården följs upp och utvecklas som en vårdnivå, där regionerna och kommunerna tar gemensamt ansvar.

Nära vård är ett skifte i både kultur, struktur och fokus. Det innebär delvis nya roller och ansvar för såväl invånare, patienter, brukare och närstående som för vårdens och omsorgens medarbetare. En viktig del är att föra dialog och samverka med civilsamhället, patient- och brukarrörelsen. Vi har mycket att tjäna på att tillvarata allas perspektiv och förmågor.

Jag ser det som en viktig signal att regeringen i sin budgetproposition föreslår fortsatta satsningar på omställningen till nära vård. Det är avgörande att staten även framgent stödjer och stimulerar arbetet mot ett mer personcentrerat, hälsofrämjande och samskapande förhållningssätt. Att vi alla samarbetar och krokar arm för att bidra är en viktig framgångsfaktor.

Pandemin har accelererat omställningen till nära vård men också synliggjort en del befintliga utmaningar, exempelvis med digitala utanförskap och i samarbetet över organisatoriska gränser. Samtidigt märker jag av ett stärkt engagemang från många som i ljuset av krisen ännu tydligare ser behovet av omställningen.

Slutligen vill jag påminna om att alla förändringsresor tar tid. Vårt nuvarande hälso- och sjukvårdssystem, med stort fokus på vård som bedrivs vid sjukhus, har sina anor från mitten av 1700-talet. Att skriva ny historia kräver såväl mod och samarbete som tålamod och tid.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.