Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Senast ändrad: 29 mars 2021

Kontakt

Verksamhetsutveckling

Målet med kunskapsstyrning och verksamhetsutveckling är att bästa tillgängliga kunskap ska finnas, tillämpas och omsättas i mötet mellan vårdens och socialtjänstens personal, patienter och brukare. Det ska finnas stöd för att göra rätt och det ska finnas förutsättningar för uppföljning, förnyelse och lärande.

Ny kunskap och nya förutsättningar i verksamheter och processer förändrar ständigt de behov som vår service ska möta. Frågor som ständigt är aktuella:

  • Hur omsätter vi nya forsknings- och kunskapsrön i arbetet och i mötet mellan servicegivare och servicetagare och att det inte bara blir ett samtalsämne till kaffet?
  • Hur bemöter vi personer med kognitiva eller språkliga utmaningar för att undvika förvirring och oro?
  • Hur finner vi balans i mötena mellan vad som kan vara digitalt eller inte?

Det handlar om hur verksamhetsutveckling blir en del av vardagsarbetet, och ett kontinuerligt lärande och tillämpande av förbättringskunskap. För att förändringarna ska bli förbättringar behöver vi tillägna oss kompetenser som ökar förutsättningarna till lyckad verksamhetsutveckling. Vi behöver vara bra på hur hälso- och sjukvårdens system fungerar, hur vi fångar och mäter måluppfyllelse, vad förändringspsykologi säger om människors deltagande i förändringsarbete och att ha förmågan att leda det lärande som behövs för att förbättringsarbetet ska lyckas.

För att lyckas med förändringsarbete och åstadkomma hållbara förändringar krävs två typer av kunskap: professionell kunskap (den kunskap vi skaffade oss under vår studietid) och förbättringskunskap, som är ett eget kunskapsområde med egna teorier och praktiska tillämpningar. Tillsammans kan dessa kunskaper öka värdet för dem vården är till för: patienter, brukare och kunder.

Professionell kunskap och förbättringskunskap, Batalden

Patientmedverkan och samskapande

En tredje komponent för lyckad verksamhetsutveckling är samskapande. Den samskapande processen utgörs av ett kontinuerligt kunskapsutbyte mellan vårdtagare och vårdgivare. I samskapandet är vårdtagarens kunskap om sig själv lika viktig som vårdgivarens kunskap för att skapa möjligheter för brukaren eller patienten att nå vitala mål.

I patientmötet blir kunskapen ett stöd för professionen men också ett verktyg för att göra patienten mer delaktig i sin egen vård tillsammans med professionen. Denna delaktighet är grundläggande för en utveckling som utgår från patientens perspektiv och egen kunskap. Patientens roll förändras från att vara mottagare av vård till att i större utsträckning vara medskapare. Genom detta arbetssätt tas erfarenheter, kunskap och synpunkter från enskilda patienter, patientföreträdare och patientföreningar tillvara.

Vårdtagare kallas ofta patient men det är viktigt att komma ihåg att de i andra lika viktiga sammanhang benämns brukare, närstående eller anhörig. Vårdgivare kommer i det här sammanhanget från verksamheter som arbetar med hälsa, vård och omsorg.

Läs vidare