Hur kommer vi att fixa äldreomsorgen?

Vi har sett framför oss en enorm ökning av vård och omsorg till följd av den demografiska utvecklingen. Men genom förebyggande insatser behöver behoven inte öka lika mycket.

Att demografin ser ut som den gör, med en nästan femtioprocentig ökning av personer över 80 år den närmast tioårsperioden samtidigt som andelen i yrkesverksam ålder växer väldigt långsamt, det känner nog alla till vid det här laget. Vi pratar mycket om olika strategier för att få kompetensen att räcka till i vården och äldreomsorgen. Det handlar då om hur arbetskraften ska räcka till.

Ett annat perspektiv är att fundera över hur efterfrågan kommer att utvecklas. I årets första blogg tänkte jag dyka ner lite i denna fråga. Hur behoven och efterfrågan av vård och omsorg kommer att utvecklas beror på olika faktorer.

Livslängden och hälsan förbättras

Vi lever allt längre och vi har en allt bättre hälsa. I alla socioekonomiska grupper har den förväntade medellivslängden ökat under åren. Särskilt mycket har den ökat bland högutbildade personer med stark socioekonomi. Personer med eftergymnasial utbildning beräknas leva i hela 6 år längre än personer utan eftergymnasial utbildning.*

Vad påverkar behoven av vård om omsorg?

Behoven av äldreomsorg skjuts allt längre upp i åldrarna till följd av den förbättrade hälsan. RKA skriver i sin rapport ”Effektivitet i äldreomsorg” från september 2023 att om minskningen av äldreomsorg fortsätter som den gjort i många år kombinerat med användande av ny teknik, skulle antalet som behöver hemtjänst eller särskilt boende inte behöva vara särskilt mycket större om 10 år än det är i dag.

Samtidigt ökar efterfrågan på välfärd, främst på sjukvård. Det sker i takt med att allt fler sjukdomar kan lindras eller botas och nya behandlingsmetoder utvecklas. Att den utvecklingen skulle ”stanna av” är vare sig önskvärd eller trolig. Det är i sig också en orsak till att vi lever allt längre och hinner därmed utveckla fler sjukdomar.

Men om man lever allt länge, ger inte det större behov av vård och omsorg under längre tid?

Ja, det skulle man kanske kunna tänka sig. Men när man jämför personer med kortare och längre livslängd visar det sig att bättre hälsa slår igenom med lägre livskostnader för sjukvård, det vill säga lägre kostnader och därmed lägre behov av vårdpersonal totalt sett under hela livet, trots att det är längre.

Personer med kort utbildningsnivå och svag socioekonomi har betydligt större behov av vård och omsorg livsvarigt än högutbildade, det vill säga i alla åldrar. Högutbildade med stark socioekonomi har generellt sett främst har behov av vård de sista åren av sitt liv. Och ju äldre vi är när vi avlider desto lägre är kostnaden dessa sista år.

Kvinnor har trots sin längre livslängd större livslångt behov av vård och omsorg, men vårdbehoven är till stor del förknippade med graviditet och förlossning och det större behovet av omsorg beror på att många sammanboende kvinnor ofta är yngre än sina manliga partners och i hög grad sköter om dem, vilket därmed minskar männens behoven av äldreomsorg.

Det är stor skillnad mellan sammanboende och ensamstående. I synnerhet ensamstående män, inte minst om de dessutom är lågutbildade, har större vårdbehov och dör betydligt tidigare än sammanboende. Det kan vara en kombination av att personer föds med ohälsa eller med någon diagnos som ger svårigheter att klara utbildning och påverkar personer som kan förbli ensamstående, eller att personer med låg utbildningsnivå hamnar i arbetslöshet och ensamhet, vilket i sin tur skapar ohälsa.

Hur kan vi då tänka om framtiden?

Det är på intet sätt givet att efterfrågan på äldreomsorg kommer att öka explosionsartat till följd av den mycket stora ökningen av personer över 80. Efterfrågan påverkas av bättre hälsa, något som redan sker successivt.

Det lönar sig också att arbeta förebyggande, i synnerhet med personer som finns i riskgrupper redan från början av sitt liv.

Det lönar sig med bra utbildning till alla grupper i samhället. God utbildning skapar en ökad tillväxt och ett kreativt samhälle. Det skapar också en bättre hälsa och lägre behov av vård och omsorg.