En närvarande och kunskapsstyrd socialtjänst

Socialtjänsten kommer inte lyckas bättre än samhället den verkar i. För bättre och mer jämlika livsvillkor för barn och unga krävs en ny socialtjänstlag, men det räcker inte.

Ett av samhällets största ansvar är omsorgen om dess barn och unga. I det arbetet är socialtjänsten en central aktör. Men vi är långt ifrån den enda.

Så här i årets sista inlägg vill jag blicka framåt, till 2025. Den nya socialtjänstlagen, som ska träda i kraft då, kommer att bidra till hållbara lösningar genom sina krav på en tillgänglig, jämlik, jämställd och kunskapsbaserad socialtjänst, som genomsyras av ett förebyggande perspektiv och ett stärkt arbete för barnets bästa. Det är viktigare än någonsin att socialt arbete genomförs utifrån bästa tillgängliga kunskap och att insatser riktas mot faktiska utmaningar. Vi har inte råd att arbeta med fel individer på fel sätt. Våra insatser ska göra skillnad för pojkar och flickor, mammor och pappor och för personer i olika åldrar med annan könsidentitet. Desinformation, som den vi sett under LVU-kampanjen, måste mötas av kunskap och fakta. Och rädsla inför socialtjänsten behöver mötas med mod att stå upp för både det vi gör bra och det vi behöver utveckla.

En hållbar socialtjänst arbetar aktivt för att bygga tillit och finnas nära riskgrupper med lätt tillgängliga förebyggande insatser genom att finnas där barn, unga och föräldrar finns och genom att ge korrekt information om socialtjänstens uppdrag till både medborgare och samverkanspartners. Socialtjänsten har också en viktig roll att bidra med kunskap om risk- och skyddsfaktorer som säkerställer att utsatta barn upptäcks.

Merparten av barn och familjer behöver som tur är inte socialtjänstens insatser. Men alla har rätt till information och kunskap om att socialtjänsten finns för att ge stöd och skydd till de som behöver. Digitalisering spelar en viktig roll för att lyckas bättre med att nå rätt barn och familjer med rätt insatser i ett tidigt skede.

Att arbeta kunskapsbaserat handlar också om att använda den data som finns om risk- och skyddsfaktorer hos kommunens befolkning och om de pojkar och flickor som anmäls, utreds och får insatser. Det handlar om att skapa delaktighet och använda medborgarnas erfarenheter på ett medvetet sätt i utvecklingsarbetet. För riskgrupper och individer med komplexa problem behövs omfattande satsningar på systematisk användning av arbetssätt som har stöd i forskning, långt innan problemen har blivit så stora att placering är enda utvägen. Det finns inga snabba lösningar, att arbeta på det sättet kräver mer omfattande insatser till barn och familjer i ett tidigare skede, och ibland under en längre tid. Möjligheten att ge insatser utan bistånd kommer att möjliggöra och snabba på den utvecklingen. Det kommer att ta flera år innan effekterna av arbetet syns i form av minskat antal placeringar och minskade utgifter. Regeringen gör en unik satsning för att stötta socialtjänsten att göra omställningen. Den är bra men inte tillräcklig.

Socialtjänsten kan inte lösa alla samhällsutmaningar, och en förebyggande socialtjänst kan inte lyckas bättre än det samhälle där den verkar. Vi ser fram emot den nya socialtjänstlagen, men ny lagstiftning är endast en del av lösningen. Andra delar är en förskola och skola där alla barn ges möjlighet att lyckas, en barnpsykiatri som prioriterar barn med komplexa behov, möjlighet till en meningsfull fritid för alla barn och trygga bostadsområden att växa upp i. Inte bara en socialtjänst, utan ett helt samhälle, som kan kompensera för de livsvillkor som en del barn föds in i.