Staten måste ta ett större ansvar för institutionsvården

HVB säger nej och familjehemmen vågar inte, SiS-hemmen är fulla. Var ska de kriminella barnen placeras? En utredning om barn i samhällets vård har några svar.

Den 6 november presenterade utredningen Barn och unga i samhällets vård en mängd olika förslag för att förbättra samhällsvården för barn och unga. Det är en viktig och efterlängtad utredning som innehåller viktiga förslag på åtgärder både för staten, regionerna och kommunerna.

Utmaningarna är många för kommunerna, som arbetar hårt för att erbjuda en trygg samhällsvård. Statens institutionsstyrelse, SiS, har under en längre tid inte kunnat fullfölja sin skyldighet att omedelbart anvisa plats för ungdomar som akut behöver särskilt noggrann tillsyn. Det gör att till exempel grovt kriminella ungdomar som utgör en fara för sig själv eller andra inte kan låsas in, utan kan begå nya brott i väntan på en plats på SiS. Eller att till exempel unga flickor med självskadebeteende inte kan skyddas från att fortsätta skada sig. Många av de HVB som tidigare tog emot grovt kriminella vill inte längre göra det eftersom de inte tycker att de kan bedriva en trygg och meningsfull behandling med den striktare tolkning av lagstiftningen som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, nu tillämpar i sin tillsyn.

Det är därför ytterst svårt för kommunerna att hitta lämpliga vårdplatser för många av de ungdomar som ska skrivas ut från SiS.

En reform av familjehemsvården, vilket utredningen föreslår, är därför bra, angelägen och nödvändig. På sikt kan ett bättre förebyggande arbete och en bättre strukturerad familjehemsvård minska behovet av institutionsplatser. Det vore inte minst det bästa för barn och unga.

Utredningens förslag om att skyndsamt utreda behovet av vissa särskilda befogenheter på HVB, inklusive de befogenheter som SiS har, måste genomföras snarast. Vi har i dag inte en fungerande vårdkedja för dessa ungdomar. SKR anser att vissa HVB, till exempel de som vårdar kriminella eller gängkriminella ungdomar, och unga med svårt missbruk, kan behöva ha vissa särskilda befogenheter, för att kunna bedriva en trygg och meningsfull vård. SiS behöver också ha fler utslussplatser, till exempel på öppnare institutioner eller särskilda platser för just utsluss.

Skärp statliga ansvaret

SKR ser ett akut behov av att staten tar ett större ansvar för institutionsvården.

Utredningen föreslår också att det behöver utredas om staten kan ta ett större ansvar för tillgången till all institutionsvård. I dag är ansvaret uppdelat mellan SiS som har ansvar för att tillhandahålla platser till en liten men både farlig och väldigt utsatt grupp (ett ansvar som tidigare nämnts för närvarande inte uppfylls). Kommunerna har ansvar för resten av institutionsvården, vilken i praktiken tillhandahålls till ca 80 procent av privata aktörer. Hur många privata aktörer som bestämmer sig för att starta HVB och för vilka målgrupper är helt upp till dem själva. Om dessa aktörer ska få och framför allt få behålla sitt tillstånd ansvarar IVO för. Om IVO bestämmer sig för att dra in ett antal tillstånd så kan ett stort antal platser försvinna, ofta med kort varsel. Detta gör det oerhört svårt för kommunerna att planera och genomföra sitt arbete. Det saknas i dagsläget både ett övergripande ansvar och en bild av hur tillgången till institutionsplatser ser ut. Det finns inte heller någon bild över om utbudet motsvarar behoven.

Utredningen lämnar inga förslag på hur detta ska lösas, men pekar på en viktig och svår fråga som behöver ses över. Kommunerna kan inte lösa dessa utmaningar på egen hand när det är så många faktorer som de inte själva rår över. I nuläget är situationen akut när det gäller SiS möjlighet att uppfylla sin lagstadgade skyldighet att tillhandahålla platser. Här behöver regeringen omgående ta ett större ansvar för att SiS ska ha rätt förutsättningar för klara sitt uppdrag.