Att förbereda hälso- och sjukvården för krig

Hälso- och sjukvården har god förmåga att hantera kriser. Men att förbereda sig för ett krigsscenario ställer delvis andra typer av krav på både vården och samhället i stort.

Nu stärker kommuner och regioner sin förmåga att hantera kriser och – i värsta fall – krig. Nya krav ställs vid en Natoanslutning. Och budskapen från regeringen och Försvarsmakten är tydliga – det civila försvaret behöver stärkas.

Hälso- och sjukvården har förstås kunskap och erfarenhet av att hantera olika typer av kriser, terrordåd eller svåra olyckor.Men att förbereda sig för krig är i vissa delar en annan sak.

Tidigare i veckan besökte vi från SKR riksdagens socialutskott för att beskriva hälso- och sjukvårdens uppbyggnad av det civila försvaret och vad som krävs framåt.

Hälso- och sjukvården beroende av fungerande samhälle

Hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera pandemier eller masskadeutbrott är viktig, och i långvariga situationer är uthålligheten avgörande. Ett krigsscenario kan också skapa helt andra typer av utmaningar där även kringresurser och samhällskritisk infrastruktur riskerar att slås ut. I Rysslands anfallskrig mot Ukraina har just sjukhus också många gånger varit målet för militära attacker.

Regionerna förbereder nu sina organisationer för ett krigsscenario. Det handlar om alltifrån att se över ledningsfunktioner, byggnader och beredskapslager till att utbilda personal och öka förmågan att hantera många skadade.

Men för att hälso- och sjukvården ska kunna fungera krävs en robust infrastruktur, med tillgång till el, drivmedel, vatten, livsmedel, transporter och kommunikation. Det handlar om stora investeringar och om nära samverkan mellan kommuner, regioner och staten.

Försvarsberedningen resonerar i sin rapport om årliga kostnader på 6,5 miljarder kronor för det civila försvaret. Kommuner och regioner, som ansvarar för en stor del av det civila försvaret, får i år totalt 1,3 miljarder kronor i stöd i arbetet med att stärka både den mer ordinarie beredskapen i fredstid och beredskapen inför ett krigsscenario.

Det finns ett glapp mellan behov, förväntningar och resurser.

Uppbyggnaden kräver förutsägbarhet

Våra budskap till Socialutskottet går att sammanfatta i fyrapunkter:

• Att bygga upp det civila försvaret tar tid. Det krävs en långsiktighet och förutsägbarhet från staten för att den uppbyggnaden ska vara hållbar över tid.
• Att bygga upp det civila försvaret kostar pengar, något som blir extra tydligt för kommuner och regioner som redan är hårt ekonomiskt pressade. Det är nivån på de resurser som staten skjuter till som styr uppbyggnadstakten.
• Ansvarsprincipen gäller, den som ansvarar för verksamheten i fredstid ska ansvara i kris och krig. Kommuner och regioner behöver i betydligt större grad bli involverade i planeringen, till exempel genom fler gemensamma övningar. I dag upplever många kommuner och regioner att staten planerar åt dem – inte med dem.
• Förväntansbilden från statliga myndigheter på hälso- och sjukvården behöver bli tydligare. I dag har vi till exempel ingen gemensam bild av hur vården ska arbeta med prioriteringar vid ett krigsscenario.

Att förbereda oss för krig kan kännas overkligt, men det är nödvändigt. Det är i fredstid som det civila försvaret byggs upp.

Att lära av en kris – kommuner och regioners lärdomar från covid-19-pandemin