Vi behöver förstå problemen innan vi löser dem

För att utreda hälso- och sjukvårdens huvudmannaskap räcker det inte att utgå ifrån en problembild, man måste också förstå varför vården fungerar som den gör i dag.

De allra flesta invånare vill bara att vården ska fungera. Att vården finns tillgänglig när man behöver den. Vi vill som individer bli bemötta på ett bra sätt, vi vill träffa personal som ser, involverar och anpassar insatser utifrån våra behov. De som besöker vården ofta vill förstås kunna träffa samma personal. Betydligt färre funderar på vårdens styrning.

Enormt uppdrag i en föränderlig tid

Förra veckan besökte Vårdansvarskommittén oss på SKR. Den statliga utredningen ska utreda för- och nackdelar med och föreslå ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap av vården. Uppdraget är enormt. Och de har inte så mycket tid på sig, redan nästa vår ska de lämna sitt betänkande till regeringen. Det är uppenbart att de inte kommer ha möjlighet att göra djupa analyser av alla delar av vården.

För att kunna föreslå en förändring som utgör en lösning behöver man utgå ifrån en förståelse av problemet. Det finns flera utmaningar i hälso- och sjukvården idag. Ett problem är att vården inte är tillräckligt jämlik i dag, ett annat är att vården inte är tillräckligt tillgänglig. Vi brottas också med knappa resurser. Och ett allt mer växande problem, är tillgången till personal med rätt kompetens.

Även om vi har en vård med mycket hög kvalitet i Sverige där de allra flesta patienterna är nöjda och får en allt bättre vård, så går det förstås att se många förbättringsområden. Förbättringarna går att sammanfatta i att patienternas delaktighet behöver stärkas, kontinuiteten öka och samordningen runt varje patient utvecklas.

För att då hitta lösningar på dessa problem behöver vi förstå orsakerna. Det är betydligt mer komplext. Men det vi vet är att den ojämlika hälsan i befolkningen knappast avgörs av hur vården organiseras och att vi med all sannolikhet inte får fler som arbetar i vården i Sverige om staten skulle driva vårdcentraler och sjukhus. Det har sin grund i helt andra saker.

Jag är orolig att utredningen inte riktigt kommer att hinna fördjupa sig i de svårare frågorna om hur och varför. För det är först då det på riktigt går att förstå problembilden. Och det är först då som vi kan hitta de bra lösningarna. För det finns mycket som kan bli både bättre och enklare.

Det pågår en transformation av svensk hälso- och sjukvård. Omställning till Nära vård pågår i alla delar av landet och måste fortsätta, och behöver utgå ifrån de lokala behoven och förutsättningarna.

Jag hoppas vi kan fortsätta dialogen med utredningen för att bidra med kunskap och perspektiv på vad som fungerar bra i dag i sjukvården i Sverige, vilka förändringsprocesser som är igång och vad vi ser skulle bidra till en positiv utveckling för vården.

Delat ansvar

Den svenska hälso- och sjukvården är i dag ett delat ansvar mellan kommun, region och stat. Kommuner och regioner ansvarar för hur hälso- och sjukvården ska organiseras och genomföras. Riksdag och regering pekar ut riktningen och skapar förutsättningar. Statliga myndigheter tar fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik, de följer upp, utvärderar och gör tillsyn.

Men många gånger är styrningen inte så enkel och tydlig som den skulle kunna vara. När exempelvis staten reglerar antalet vårdplatser på ett sjukhus blir ansvaret plötsligt mer otydligt och styrningen svårare. Och när statsbidragen inte räknas upp i takt med inflationen och de snabbt ökade kostnaderna blir det svårare för regionerna att planera sina verksamheter.

Förstatligande kan ta 20 år

För inte så länge sedan presenterades den statliga utredning som utredde skolans styrning. En gedigen och väl genomarbetad utredning som konstaterade att det skulle ta uppemot 20 år att fullt ut genomföra ett förstatligande av den svenska skolan. Jag har svårt att tro att det skulle kunna gå så mycket snabbare att förstatliga hälso- och sjukvården, som har ännu fler anställda, större budget och en på många sätt mer komplex styrning än skolan. Och då har vi inte ens räknat med den kommunala delen av hälso- och sjukvården.

Att däremot förenkla, förtydliga och renodla ansvar, styrning och finansiering vore bra. Det skulle ge kommuner och regioner bättre förutsättningar att fortsätta utveckla sina verksamheter för att ge alla invånare den vård de behöver. Det tror jag att vi kan göra om vi tar oss tiden att förstå varför det fungerar som det gör i dag.

Så styrs sjukvården i Sverige