Åtstramad arbetskraftsinvandring negativt för välfärden

Trots stor brist på arbetskraft går regeringen vidare med ett lönegolv för utomeuropeiska invandrare. Det kan få stora negativa konsekvenser för konkurrenskraft, välfärd och klimatomställning.

Inom tio år behöver näringslivet anställa över 175 000 nya medarbetare. Kommuner och regioner behöver anställa över 75 000. Staten 15 000. Under samma tid väntas antalet sysselsatta öka med 144 000. Detta innebär att näringslivet och den offentliga sektorn kommer att sakna runt 110 000 medarbetare.

Det finns ett antal förklaringar till detta. Nativiteten har sjunkit och ligger idag långt under nivån som behövs för att hålla befolkningen konstant, utan invandring. Samtidigt ökar medellivslängden. Mellan 2022 och 2032 väntas andelen av befolkningen som är över 80 att öka med 43 procent, samtidigt som andelen i yrkesverksam ålder ökar blygsamt.

Den åldrande befolkningen ökar vård- och omsorgsbehoven, och därmed behovet av undersköterskor och omsorgspersonal. Rättsväsendet och Försvarsmakten ska expandera både i och utanför landet. Samtidigt ska näringslivet genomföra den gröna omställningen, vilket kraftigt ökar efterfrågan på ingenjörer, tekniker, programmerare, elektriker, med mera. Behovet av personer med relevant yrkesutbildning kommer att öka ytterligare.

Var ska alla dessa medarbetare komma ifrån?

I EU väntas befolkningen i arbetsför ålder minska med 7 miljoner till 2030. EU-kommissionen varnar för att den demografiska situationen riskerar att bromsa den gröna omställningen, minska Europas konkurrenskraft och fördjupa kompetensbristen inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Europeisk arbetskraftsinvandring är alltså inte en lösning på Sveriges kompetensförsörjningsproblem. Kommissionen pekar i stället på behovet av utökad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.

I detta läge väljer den svenska regeringen motsatt väg. I höstas trädde en ny svensk förordning i kraft, som höjer lägstalönen för arbetskraftsinvandrare till 80 procent av medianlönen, vilket just nu motsvarar 27 360 kronor. Detta är över lägstalönen i de flesta kollektivavtal. Inom kort kommer regeringens utredare att föreslå att detta lönegolv höjs till 100 procent av medianlönen, vilket motsvarar 34 200 kronor.

Det är inte alldeles enkelt att förstå regeringens bevekelsegrunder.

Det förekommer avarter inom den reglerade arbetskraftsinvandringen och vi välkomnar förändringar som sätter stopp för missbruk. Men ett lönegolv kommer inte stoppa fusket. Tvärtom riskerar skuggsamhället att växa. Vi ser redan indikationer på det.

Sverige hanterar svåra integrationsproblem. Men de flesta arbetskraftsinvandrare stannar endast en kort tid och bara en liten andel får permanent uppehållstillstånd, varav majoriteten är högkvalificerade. Arbetskraftsinvandringen är en vinstaffär för Sverige, som gav 43 miljarder kronor i ökad BNP och 14 miljarder kronor i skatteintäkter 2022.

Det finns en förhoppning om att lägre arbetskraftsinvandring kan minska arbetslösheten bland svenskar. Det finns inget motsatsförhållande mellan fortsatt arbetskraftsinvandring och låg arbetslöshet. Att rekrytera från tredje land är idag en väldigt krånglig och tidskrävande process. Är det möjligt att anställa svenskar eller EU-medborgare gör man det i första hand. Däremot riskerar försämrade möjligheter till arbetskraftsinvandring leda till att expansionsplaner läggs på is, i brist på nyckelkompetens. I dessa fall leder minskad arbetskraftsinvandring till högre arbetslöshet bland svenskar. Vi vet att företag som rekryterar från tredje land växer snabbare än andra och anställer fler.

Det antas att all nyckelkompetens har – eller borde ha – löner över medianen. Men vad som är "nyckelkompetens" varierar mellan verksamheter. Ingenjörer, kockar, systemutvecklare och grundskolelärare hör alla till de yrkesgrupper som påverkas av ett lönegolv på medianen.

Regeringen verkar förstå detta och lovar att vissa "bristyrken" ska undantas. Listan över undantagen ska skrivas av myndigheter och fastställas av regeringen. Med all respekt för den kompetens som finns hos Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Regeringskansliet kommer detta inte att fungera väl. Det är kommuner, regioner och företag som själva vet vilka kompetenser som behövs utifrån lokala behov.

Vi är nu mycket oroade. Regeringen har genomfört steg ett i sin lönegolvsagenda. Effekterna av detta måste analyseras, innan ytterligare steg tas. Givet den arbetskraftsbrist Sverige står inför vore motsatsen direkt oansvarigt. Låt i stället arbetsmarknadens parter sköta lönebildning genom kollektivavtal, även när det gäller arbetskraftsinvandring. Det är grunden i den svenska modellen och den har tjänat Sverige, svenska företag och svensk välfärd väl.

Anders Henriksson, ordförande SKR
Karin Johansson, vice vd Svenskt Näringsliv

Debattinlägget publicerades i GöteborgsPosten den 8 februari 2024