Kunskapsstyrning allt viktigare som styrmetod

Styrning genom kunskap har blivit en allt viktigare del av den statliga styrningen av kommunala och regionala verksamheter, visar ny rapport från Statskontoret. Längst har den pågått inom hälso- och sjukvården där den också är mest etablerad. Men hur utvecklas kunskapsstyrningen och vad ger den för resultat för invånarna? Det var några av många frågor som ställdes på ett seminarium om kunskapsstyrning anordnat av Statskontoret.

Statskontoret har kommit ut med ny rapport, ”Att styra med kunskap” som belyser kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och utbildning. Den 25 januari hölls ett seminarium i Stockholm där rapporten presenterades. Med på seminariet fanns även Camilla Wiberg från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som representerade socialtjänstens kunskapsstyrning, Nina Karnehed från Specialpedagogiska skolmyndigheten som representerade kunskapsstyrning inom skola och utbildning samt Mats Bojestig, ordförande styrgrupp för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård.

Samordning – ett förbättringsområde

Några iakttagelser som gjordes i rapporten var den stora mängd av kunskapsstöd som tas fram och som alla gånger inte är samordnade. Det gör det svårt för kommuner och regioner att få en överblick och prioritera rätt. Mats Bojestig höll med om detta och poängterade också att rekommendationer och kunskapsstöd från myndigheter inte alltid är dimensionerade och anpassade utifrån en regions förutsättningar. Andra iakttagelser som gjordes var behovet av tydligare styrning och möjligheter till uppföljning. Olika terminologi, överlappning och diffusa styrsignaler från myndigheter gör det svårare att få till önskade genomslag i kommuner och regioner. Bättre samordning krävs med andra ord, vilket var ett återkommande tema på seminariet liksom i rapporten.

Patient- och anhörigföreningar borde få starkare roll

När det gäller hälso- och sjukvården förklarade Mats Bojestig att det finns en stabil infrastruktur i systemet med de nationella programområdena som tar fram kunskapsstöd till vården. Däremot efterlyste han att patient- och anhörigföreningar borde vara en starkare målgrupp i systemet.

Huvudsyftet med systemet är att det i slutänden gör skillnad för patienten och att vi kan ge samma kunskapsbaserade vård i hela landet. Även om kunskapsstyrningen inom hälso- och sjukvården är relativt etablerad, så är det inte statiskt. Ett utvecklingsarbete pågår hela tiden och det ska det självklart göra. Något som Mats Bojestig också tryckte på.

– Det viktiga för mig som ordförande är att få feedback från teamen som jobbar i systemet och få svar på frågan om systemet funkar och hur vi kan göra det ännu bättre.

Här hittar du rapporten:

Att styra med kunskap – En studie om statlig kunskapsstyrning riktad till kommuner och regioner (statskontoret.se)